vi skulle ju på dop och det blev stressigt att komma sig iväg eftersom att jag inte hade valt kläder än... men blev detta linne faktiskt och ett par slitna jeans. tog verkligen bara det första jag hittade för det blev så brottom. haha, så det fick bli som det blev helt enkelt! och jag beställde då detta linne på madlady.se för jag såg en tjej hade det på youtube och tänkte att det var snyggt, det måste jag ha och jag blev nöjd! jag trodde att linnet var babyrosa men det var mer persikarosa men nu har jag vant mig vid det and i like it! jag rekommenderar madlady.se för där finns det verkligen helt awesome kläder att beställa, checka in vettja!

någon som missat att det är fredag? nej, tänkte väl det! ska inte göra så mycket i helgen, det enda jag vet är att jag ska på dop imorgon till min mammas kompis barn.

idag kom jag hem till detta:

ja, vad ska man säga? hahahahahha.

jag stör mig på väldigt många kändisar och nu tänker jag bara ta med kändisar och inte b-kändisar för då blir det en oändlighet och detta inlägg tar aldrig slut. med b-kändisar menar jag typ bloggare, paradisehotel och andra dokusåpsdeltagare och jag har nog något jag stör mig på hos alla b-kändisar så vi ska inte ens prata om det. haha. så nu kör vi på riktiga kändisar eller vad man ska kalla det!

justin bieber, kan nog inte förklara hur mycket jag stör mig på och avskyr denna människa. jag vet, jag känner honom inte så hur kan jag veta hur han är då men tänk för att det har han visat. han är känd, ja! och har mycket fans, ja! men bara för att han är det och har det har han inte rätt att göra vad fan han vill som han verkar tro. han knarkade typ och en ''vanlig'' människa skulle fått åka in i fängelse eller något men inte jb, för han är ju känd?! jag minns hur arg jag blev över att han inte fick åka in för bara för att han är kändis har han ingen rätt att slippa fängelse. och att han är modell för kalvin clein, jag trodde det var för män och inte för SWAGGIE BOYS som justin? hallå liksom... nej men jag gillar inte honom överhuvudtaget. usch.

zara larsson. visst, hon ser bra ut men det räcker verkligen inte för mig. jag kan inte släppa dedär med jag-trädde-en-kondom-över-benet-tjafset. hon var inte den första som kom på det så varför blev det just hon som fick så mycket cred för det? det stör mig nå jävulskt faktiskt. självaste nicki minaj hyllade zara. wtf liksom?! och så är hon också en sådan som tror att hon kan skriva vad som helst och göra vad som helst för att hon är känd. hon har så patetiska åsikter för det mesta, man vet inte om man ska skratta eller gråta. och så är hon ju förövrigt sinnessjukt lik marie serneholt:

man ser seriöst ingen skillnad. detta måste vara zaras biologiska mamma, seriöst alltså...

miley cyrus. jag vet, hannah montana var bara en roll hon spelade, det var inte hennes personlighet eller hennes verkliga jag vilket hon uttryckt sig om så det accepterar jag men varför klippte hon av sig sitt sinnessjukt vackra/långa hår?!?! det skulle jag ALDRIG kunna om jag hade haft hennes hår. jag stör mig nog inte på miley, jag är mest orolig typ eller vad man ska säga. när jag kollar på typ hannah montana och henne förut kan jag inte koppla ihop det men den hon är nu. då känns det bara läskigt. men jag accepterar henne för jag har väl inget med hennes utseende eller liv att göra? vissa låtar med henne är bra än fast hon förändrats. kan inte riktigt sätta pricken på om hon förändrats positivt eller negativt, vad tycker ni? hoppas det är såhär hon vill vara och inte bara gör det för att få mer status? #respectformiley

och tänk på att detta är MIN åsikt om dessa kändisar så jag talar inte för alla. om du gillar justin bieber så gör det, jag dömer dig inte för det osv! jag stör mig på mycket och många så tog bara 3 exempel nu eftersom annars blir det så mycket störighetsfaktor eller något. heh.

jag har faktiskt inte ångrat att jag la upp inlägget jag har autism vilket jag trodde att jag skulle göra direkt efter att jag hade publicerat det. rätt många har läst det också så det känns väl bra. jag skrev verkligen inte ner allt som går att skriva om just det så om du undrar något eller så är det bara att skriva en kommentar eller fråga i min frågeruta där någonstans -->

annars kan man ställa en fråga om vad som helst, jag gillar verkligen att svara på frågor så frågor uppskattas!

har nämnt i något inlägg här att jag har autism men i detta inlägg ska jag verkligen prata om min autism som jag har. jag ser att det är många som går ut med att dom har asperger/autism/adhd och allt sådant så nu är det min tur tänkte jag.

jag fick min diagnos när jag var 13-14 år. jag började väldigt tidigt med att gå hos bup men det var pågrund av andra skäl från början men senare var det för att jag skulle gå en utredning vad som var speciellt med mig. jag visste egentligen inte varför jag gick hos bup, jag trodde bara att jag gick där därför att. sedan efter att jag gått där något år så fick jag höra att du har autism av mina föräldrar. jag hade aldrig hört ordet förut så jag blev rädd, trodde att jag var cp skadad och allt. men jag läste lite på internet och fick förståelse och tänkte att ja det kan nog stämma.

det var alltså mina föräldrar som ville ha en utredning för jag hade ingen aning om vad det var frågan om, jag fick göra massa konstiga grejer och sånt och jag förstod ingenting förrän diagnosen låg i min hand.

jag har aldrig varit den med mycket kompisar, kanske i mina yngre dagar men då stötte jag bort dom jag hade. när någon ringde och frågade om vi skulle vara med varandra så ville jag inte. jag tyckte det var roligare att leka själv och vara själv och idag har jag inte heller några beskymmer med att vara ensam, det är vad jag föredrar.

och eftersom att jag har autism så har jag socialfobi också, inte alla med autism som får socialfobi men jag fick det. jag är egentligen inte blyg av mig, ytterst lite men det är väl alla. när jag är med folk jag trivs med eller känner så ser man en helt annan sida av mig än den sidan då jag är i skolan. men det är därför att det är mycket folk, jag blir obekväm och jag vet inte riktigt vad jag ska säga så det inte ska låta fel. direkt det känns som att jag säger något fel så blir det pinsamt för mig. och ALLT är i princip pinsamt. jag hatar att betala, det ger mig ångest och ibland kan jag inte betala så någon annan får. jag kan inte gå in på en affär själv eller fara på stan själv.

och när det är för mycket/mycket folk så får jag ibland panikångest och vill bara därifrån, börjar svettas som en tok och vill typ skrika på plats. därför jag inte festar eller så för på fester är det väl oftast trångt och mycket folk.

och ibland säger jag helt fel saker i fel stund. jag kan såra någon utan att egentligen veta om det för jag har svårt att sätta mig in i andras situationer och hur dom känner något.

om någon tillexempel har en ful tröja, då kan jag få för mig att säga ''gud vad ful tröja'' men egentligen menar jag inget illa. och jag vet vad ni tänker ''nähä, mena inget illa? nä okej...'' men hur jag menar det så menar jag inget illa. svårt att förklara... jag förstår helt enkelt inte när jag sårar någon. och jag säger ofta det jag tänker, det kan låta bra i mitt huvud men när orden ramlar ut ur munnen så känner jag hur dumt det låter och ba ''ops...'' och hoppas att ingen hörde. för jag hinner inte tänka efter innan jag säger något ibland.

jag har egentligen väldigt svårt över att prata om min diagnos eftersom att jag inte vill berätta för någon vad som är mitt ''problem''. det känns som att folk inte behöver veta och att det är onödig fakta och jag vill inte att folk ska tro något om mig. för jag trodde ju att jag var störd när jag fick veta att jag har autism och vad ska då folk tro om mig om jag säger det till dom?

alla som har autism är olika, det finns ingen som  har exakt samma symptom som den andre med autism.

och jag funkar som en normal människa men kanske tänker och känner annorlunda.

så tro inte att det är något fel på mig, se mig bara som den jag är. det syns inte att jag har autism och det kanske inte märks, man kan säga att det är ett osynligt handikapp. om en sitter i rullstol så ser man att den har ett sånt handikapp men man ser inte autismen, den sitter liksom på insidan.

och jag har haft väldiga problem med skolan, jag skolkade tillexempel från NO-lektionerna i 7:an då vi hade labb för jag då skulle det vara sammarbete och grejer och det är verkliget något jag hatar och får ångest över.

skolkade även från idrottslektionerna för samma sak där, sammarbete och alla skulle vara i en stor sal och kunna se mig.

jag började skolka hela dagar och försökte gömma mig så ingen skulle hitta mig och bära mig till skolan. det hände också att jag var påväg till umeå (13 mil bort från lycksele) för att ingen skulle hitta mig. jag gick dit en vinter då det var kanske 31- grader ute. men min faster och kusinerna kom körde hem från umeå den dagen och tog upp mig. jag hade inte heller mycket kläder på mig så om ingen hade hämtat upp mig så kanske jag inte ens hade kommit hem någonsin för jag hade frysit ihjäl? jag smög ut om nätterna för jag ville bara UT, ENSAM. klockan 03, 04, 05.

så jag har varit med om en del.

och så har jag varit allmänt deprimerad sedan 13 års åldern ungefär, då jag började skolka mer och mer. vet faktiskt inte varför jag är deprimerad. ångest, deprission och självmordstankar. men det är väl sånt som hör med tonåren osv.

idag känns det bättre med måendet om man jämför med några år tillbaka och det är jag tacksam för. men ibland kommer tankarna och känslorna tillbaka och då vill jag bara gräva ner mig själv.

tack för att du läste om du orkade läsa enda hit! om du har några frågor så fråga på, svarar på allt mellan himmel och jord. det kan vara om autism eller vad som helst.

kan fortfarande inte släppa hur snyggt sidecut är men jag är så pass rädd om mitt hår för det är verkligen det bästa jag har! om jag skulle ångra mig(inte för att det skulle vara någon risk..) så skulle jag nog inte kunna leva längre :-) nej men vad vet jag? jag kanske får panikångest över att mitt hår inte är långt på det stället där jag har sidecut när jag väl gjort det?

men annars kan jag ju göra som shakira gjorde:

då behöver man iallafall inte klippa något, hihi. jag försökte faktiskt göra sånna där flätor här om dagen men nej, jag kunde inte, jag kan inte fläta sådär på mig själv så någon annan får göra det isåfall. fett snyggt det med!

jag är ju ledig måndagar så det är måndag imorgon för mig... + att det varit lov förra veckan så då blir det ännu värre att komma tillbaka. låt det gå fort till sommarlovet för om det går sakta så pallar jag inte. då ger jag upp, nej men det känns verkligen så. skolan är verkligen inte högst upp på min love-list om man säger så. jag lyssnar på min rock-lista på spotify och har ångest. den väller över mig som en flodvåg. påtal om något annat så mådde jag sjukt illa när jag vaknade, kändes som att jag skulle kräkas typ, så illa var det och eftersom att jag har fobi för kräk/att kräkas så svettades jag också. men när illamåendet gick över så duschade jag och tvättade håret vilket verkligen behövdes. vad mer? kan egentligen inte säga mer än att: dö skola.

och alla ni som ska kommentera något i stil med ''utan skolan skulle du inte kunnat skriva detta inlägget'' eller något liknande, till er kan jag säga att jag lärde mig skriva och läsa och hela skiten innan 6:an så förstår inte meningen med att gå längre än till 6:an för kan allt redan som jag tycker att jag ska kunna så tyst på er.

take me to paradise and never let me find a way out of it