jag mår nog aldrig så bra så att jag kan säga att jag är lycklig. aldrig gjort heller vilket är sjukt tråkigt men vissa dagar är bättre än andra. känns som att sålänge jag är fångad i min kropp så kan jag inte vara lycklig. och just nu dök en av dom värsta känslorna jag kan känna upp, dock inte den allra värsta då jag i princip gråter över min existens och vill ta självmord typ. känner att inget är bra, inte ens att det är helg, taggar ingenting, känner mig bara helt värdelös och meningslös. ångest, ren jävla ångest som inte går att dämpa. jag har lärt mig att bara låta den få finnas ett tag för det finns verkligen ingenting jag kan göra för att få den att ens minska när den tränger på som en objuden gäst. hatar denna känsla, det är så sjukt jobbigt och det gör verkligen allt mycket jobbigare än vad det redan var. det gör ont att den ska förstöra slutet på denna fredagkväll. känner mig annorlunda som inte är ute och super mig full med mina vänner, känner mig efterbliven och helt fjantig bara. samtidigt som jag helst vill vara ensam men är hellre ensam än att känna mig ensam.

allt känns bara piss och jag har ingen aning om varför, ångesten tränger sig på som sagt och jag har ingen fucking aning om varför just nu eller vart den kom ifrån. vill bara att den lättar innan morgondagen så att inte hela helgen blir ångestfylld och förstörd.

det är så komplicerat att förklara. önskar verkligen att jag kunde förklara så jag själv kunde förstå.

och om ni inte vill läsa alla tragiska inlägg så hoppa över alla inlägg som är i kategorin ''feelings'', står längst ner i inläggen, som ni kanske vet i vilken kategori inläggen är i.

kunde nog inte ha hittat en klockrenare bild. efter ett lov är det extra jobbigt med skolan. kändes som att lovet just startade, att det var igår man gick ut och var nästan lycklig för att det var lov men nej, det är över, skola igen... please kill me... fick även reda på att påsklovet är vecka 15 och inte vecka 14. fml. alltså... döda mig bara... fick världens ångest attack och vill bara gräva ner mig resten av livet. ska sova, måste upp typ 7 för ska till bup 8.30 gah, jag orkar seriöst inte... sorry för detta meningslösa och deprimerande inlägg men ibland är det skönt att skriva av sig på andra ställen än någon nerkladdad deprimerande dagbok. och så är det ju ''bra'' att man får se mina mindre positiva och äckligt typ ''glada'' sidor. en blogg döljer så mycket känslor. försöker inte skriva så mycket depp inlägg här, skriver det på andra ställen istället så jag inte gör folk ledsna/deprimerade när dom går härifrån. hehe.

sidecut är såååååå snyggt. velat ha det länge nu men aldrig riktigt våga göra det. hade tänkt börja med att ha en ''liten'' sidecut, en sån så man kan ha håret över och sidecuten syns bara om man har uppsatt typ till en början iallafall. och alla passar ju inte i sidecut men jag tycker iallafall inte att det skulle se alldeles förjävligt ut på mig iallafall så vi får se hur det blir med det. till ett annat ämne: det är verkligen inte roligt att logga in på bloggen och inte fått en endaste kommentar och även ser att statistiken suger. visst, jag skriver inte om något intressant men ändå liksom.. ingen kommenterar ju vad jag ska förbättra heller så what to do liksom, inte vad jag ska blogga om heller så då blir det svårt att hålla inspirationen uppe men jag vill samtidigt ha en blogg och blogga. så jag kör på iallafall än fast ingen bryr sig, haha. länka gärna eran blogg i en kommentar för jag gillar även att läsa andras bloggar, få inspiration osv. ha en fortsatt trevlig söndagskväll.

hejs! har inget vettigt att skriva egentligen, skriver mest bara för att jag känner för det. har inte den bästa perioden i mitt liv just nu, det har jag väl aldrig haft direkt men vissa stunder är bättre än andra iallafall. mår iallafall bättre nu än vad jag gjorde för något år sedan, särskilt sedan 2010 och framåt till 2012, kanske var den värsta perioden i mitt liv hittills iallafall, man vet ju aldrig vad som kommer och sker.

har svårt för att lita på människor och det har jag väl alltid haft i stort sätt. har en tendens att falla för fel personer, blir sviken gång på gång och känner mig lika värdelös och utnyttjad varje gång tragiskt nog. vill bara uppleva något äkta någon gång, skulle vara härligt att känna att något äkta även kunde hända mig fast just nu känns det bara som att hela världen består av lögnare och att jag är idioten som alla bara vill göra illa och svika och som tror på allt alla säger. vill inte komma för nära, vill inte vara för på, vill inte att det ska gå för fort fram men det händer ändå.

men jag är 17 så ska väl inte förvänta mig så mycket av livet eller vad man ska säga, har väl nyss börjat leva det ''verkliga'' livet som vissa uttrycker det och visst, kan vara så. hoppas bara att allt löser sig i slutet och blir bra så jag kan vara stolt över att ha överlevt ända dit och själv känna att jag mår bra osv. kunna skrika ut att jag mår bra och verkligen mena det till 100%! det skulle väl vara målet ungefär. finns mycket annat som ingår i mitt såkallade livsmål, en hel radda kan jag säkert skrapa ihop. haha. förlåt för bara ett text inlägg men kände inte för att ta någon arkivbild eller någon bild från weheartit eller liknande. sorry.